|
S*Sunshines Joni Jones kallades för
Sudden.
Han var min
första katt och en del av mig.
Jag var bara 17 år och bodde fortfarande hemma.Jag köpte honom för mina egna ihopsparade
pengar. Det tog lite tid att spara
ihop pengarna.Jag hade bestämt mig för att det skulle vara en hane som
jag skulle kastrera,eftersom jag var övertygad om att jag inte skulle
kunna sälja en enda kattunge, utan vilja behålla alla.
Sudden och jag har upplevt en hel del tillsammans.När jag flyttade
hemifrån till Örebro så följde han med mig.Han var van att åka buss
och tåg (och senare i livet även båt),eftersom jag inte hade körkort då.Han låg alltid hos mig i
sängen om nätterna och spann alltid tills jag somnade.En gång när han
inte kunde följa med mig på en resa fick jag lämna honom hos mamma i
Småland och jag sov knappt inte på en hel vecka innan han var tillbaka och
spann mig till söms.
Han var en katt som hade ett otroligt minspel.Det
gick verkligen att se vilket humör han var på.
Sudden och jag var också
på utställningar.Han blev nominerad en gång som kastrat,annars var han
nog inte en vinnarkatt i de sammanhangen.
När jag träffade min man Pål,
la Sudden in alla växlar för att charma honom(han var godkänd).Sudden
låg alltid på Påls mage framför tv.En av Suddens vanor var att pussas
i hälsenorna,vilket alla vet inte är så
mysigt,eftersom man är ganska känslig där.Så det kunde bli lite
steppdans i köket på morgonarna.När vi flyttade ut till landet i
Brunshult fick Sudden möjlighet att vara ute i trädgården lite mera med
oss,vilket han tyckte om,men som van innekatt rusade han in till toaletten
för att göra sina behov,sedan gick han ut igen.
Dagen då jag förstog
att hans tid var räknad var fruktansvärd,
det kändes som om någon slet
bort mitt hjärta och det
tog lång tid att innan,
jag kunde tänka på honom utan att gråta.
Han har en väldigt speciell plats i mitt hjärta.
Nu efteråt kan jag tänka på alla härlig bus han gjorde och bli full i
skratt.Sudden var nog lite av en "Gustav"den teknade
seriefiguren.
Han snodde gärna fläskfile'n på pizzan om man lämnade honom obevakad
med den.Han lyfte varje bit smidigt med en klo,endast ett litet tomrum på
pizzan efter varje bit var synligt.
Han drog av pålägget på Påls frukostbricka en gång när han fick
frukost på sängen på sin födelsedag,i ett obevakat ögonblick.Sudden
gjorde det med sådan finess att man märkte det inte förrän det var
för sent.
Hans favoritgodis var ostbågar,
han kunde nog till och med döda för att få dom,åtminstånde sitta
fint.
Jag hade en dvärgpudel(Zentha) på den tiden ,vilket Sudden tyckte han
kunde använda som en pipande musleksak när hon var valp.Han höll fast
henne med frambenen och sparkade med bakbenen så pep hon som en mus.
Det var hans ide om att ha roligt.
En gång puttade han ner ett grytunderläggen av kork ifrån bänken ,
där Zentha inte kom upp.
Grytunderlägget blev i miljoner delar innan Zentha var färdig med det..
Han såg riktigt nöjd ut när hon fick skäll.
En annan gång såg han till att putta ner min stickning och en skål
godis.Zentha trasslade naturligtvis in sig i garnet och åt godis både med munnen och
pälsen.Gissa om Sudden var nöjd ,han var ju så skötsam tyckte han ,
som om vi inte förstod att han hjälpt till.
Senare skaffade vi en Bearded Collie
och de var de absolut bästa vänner jag sett en hund och katt vara.
De kunde verkligen ligga och bråttas och jaga varandra,
som om de varit 2 hundar.
En annan gång kröp han in under grunden på våran sommarstuga som
ligger på en Ö.Visst det fanns ju ingen trafik,men vilda djur som kanske
vågade sig fram om natten.Vi lyckades inte lura ut honom utan var tvugna
att åka hem utan honom.Jag skulle nämligen jobba den natten.Nästa dag
åkte Pål dit och då var han hungrig och kom fram direkt ifrån
grunden,där han förmodligen hade tillbringat natten.Jag var så orolig
att en räv eller grävling skulle komma och ta honom,men det gick ju bra.
Han lyckades även rymma genom ett fönster när vi bodde inne i
Alvesta.Det var vår.Han var borta i 3 dygn.Jag ringde både polisen
och djurens vänner ifall någon hade hittat honom.Risken fanns att någon
kunde ha tagit honom eftersom han var lika glad i alla.På 3:de dygnet
vaknade jag mitt i natten,jag var tvärsäker på att det var han jag
hörde.Jag öppnade altandörren och då känner jag honom stryka sig runt
mina ben.Då kom glädjetårarna,han var hemma igen.Han hade nog fått lite vårkänslor och
tagit sig en friar-runda.Det finns klart ännu fler minnen att berätta,men som ni förstår var han en speciell katt. |
S*Sunshines Joni Jones nickname was Sudden.He was my first cat and a part of
me.I was only 17 and still living at my parents.I bought him for my own
saved money.It took me availe to get the money.I had made up my mind that it
should be a male to neuter later on,because I was convinced if I had any
kittens I woulden't be able to sell them.
Sudden and I have experienced a lot
together.When Imowed away from home to Örebro he moved along with me.He was
use to travel by buss and train(later on in life even boat)because I haden't
any drivinglicence at the time.He always layed in my bed at night and purred
until I fell to sleep.One time when I coulden't take him with me on a trip,I
was forced to live him for a week at my mothers in Småland.I hardly slept
for a week when he wasn't there to purr me to sleep.
He was a cat with many
faces.You could realy read his mood on his face.
Sudden and I was to some
shows.He was nominated one as a neuter,othervise he wasn't any winner in
these conntexts.
When I met my husbend to be,Sudden right a way put the
higher speed to charm him,Paul was approved.Sudden always layed at Pauls
stommack infront of the tv.He had one habbit of kissing us achilles,and as
all now we are realy sencitive there,so we were stepdancing in the kitchen
in the morgnings.When we moved out to the countryside to Brunshult Sudden
was aloud to go out in the garden with us,wich he realy liked,but as a
indoor cat he coulden't do his needs outside,so he rusched in to his toilett
and out again.
The day I understood that his days was counted was dreadful,it
felt like my heart was wriped away from me and it took along time before I
could think of him without crying.
He has a very special place in my heart.
Now afterwoods I can think of all his tricks and burst into laugh.he was a
little bit like Garfield ,the cartoon.
He stole the porkmeet on our pizzas ,if we weren't looking well anough,it
was only small holes left where the meet had been.He lifted up the meet
with his claws.
Another time he pull of the cold slices of ham on Pauls breakfeast in bed.It
was Pauls birthday.Sudden was so clever so we never noticed anything until
it was to late.
His favorite candy was Cheesenudles,
he could almost kill for it or at list
sitt nice like a dog.
I had a little poodle called Zentha along time ago and Sudden thought she
was a funnie toy to play with.He held her with his frontlegs and kicked with
backlegs so she sounded like a mouse.That was his ide of having fun with her.
One time he pull down a potpad of cork,that Zentha coulden't rich
herself,of course she made it into a million peaces.
Sudden looked so pleased with himself when we were telling her off.
Another time he pulled down my knitting and a bowl of candy.Zentha did of
course got trangled in my yarn and had eaten candy both with her mouth and
coat.
Sudden looked realy pleaced with himself,just like we didn't understand
,that he helpt her.
Later on we bought a Bearded Collie,who became his best friend a think.They
could play like two dogs,shasing and struggel with each other.
One time he run under the ground ,to our summerhouse(lays on a island) and
he refused to come out what ever we tried.So we were forst to live him there
for the night,because I had to work.Next day Paul got back and Sudden came
right to him from the underground.He was hungry.I had been so worried.There
weren't any trafik but maybe a fox or so could take him under the night,but
it all went well.
He also made a run for a window when we lived in a house in the city.It was
early spring.Sudden
was gone for 3 days and nights.I called The police and "The Animals
Friend" if anyone had left him to them.My worst fear was that some one
had taken him,because he was so secure and fond of everyone.The third night
a woke up straight away,a thought I had heard him.I oppened the door and I
felt him striking my legs with his coat,I started to cry of happiness,he was
home.I think he got a hinch of springfeelings and took a "purposewalk".There
is so much more to tell about him,but as you can understand he was a very
special cat.
|
